Minitoppens utveckling

är 11 månader och en vecka. Hon kan ställa sig upp själv mot ett stöd. Kryper så effektivt att det nästan ser ut som hon skuttar fram. Hon säger hej då, titta, mamma, pappa och där. 

Aptiten är grym. Äter allt som erbjuds och lite till. 

Så hemskt

och obegripligt. En adoptivmamma som misstänks ha misshandlat sina barn. På något vis blir det extra svårt att förstå eftersom hon uppenbarligen har längtat efter att få barn och fått kämpa för det. Vad hände? Blev hon psykiskt sjuk kanske? Om det nu är som barnen säger (vilket jag tror) för hon är inte dömd ännu.

Plastskit

Det finns väldigt mycket junk att köpa till barn. Det jag främst tänker ägna min energi åt i detta inlägg är som ni förstår av rubriken alla små plastpryttlar. När Sockertoppen fyllde tre år fick hon en liten plastfisk som skulle hoppa upp ur en liten burk med hjälp av ett ”enkelt litet” handgrepp. Trots att det bland gästerna fanns både ingenjörer och personer som med lätthet skulle platsa i MENSA var det ingen som fick den att fungera. Som lök på laxen var leksaken förpackad med små plastsnören på ett papper vilket gjorde att det faktiskt tog längre tid att packa upp den än det gjorde innan den gick sönder. 

Jag vill uppmana alla som läser detta : SLUTA KÖP SKITEN. 

Och den lilla

För mitt minne 10 månader:

 

Kan säga hej då (och vinka) samt mamamama. Lärde sig just krypa. Är långt ifrån att stå och gå känns det som. Har 6 tänder och äter mycket mer än sin storasyster vid samma ålder. Har lätt att skratta och är oftast helt nöjd. Skriker sammanlagt 2 minuter om dagen.

3-åringens språk

Sockertoppen har fyllt 3 år och nu vill jag bara, för mitt minnes skull, skriva ner några slumpmässiga och typiska meningar som hon säger:

Jag tycker det vackert solen skiner. (utesluter ”är” och ”när”)

Tycker Victoria om glass mamma?

Jag vill ha äppelgröt ju. (”ju”  är nya modeordet denna vecka)

Mamma jag älskar dig, du är bästaste bästaste världen (utesluter ”den” och ”i”)

Pappa kommer du mitt kalas? (Utesluter ”på”)

Jag vill gå Humlan. (Utesluter ”till).

Ska jag jaga lillasyster hon bli stor? (utesluter ”när”)

Jag fryser lite granna.

Jag vill ha lagom varm välling.

Inser nu när jag skriver att prepositioner tydligen inte är Sockertoppens grej. Men det är nog ganska vanligt bland tre-åringar gissar jag.

Vidare vet Sockertoppen vad hon heter i efternamn. Hon frågar ofta var saker är (utan att själv först leta) typiskt ”Var är min dator?”och vad folk bor. Just nu är hon mycket intresserad av var pedagogerna på förskolan bor och om de bor med sina mammor.

Hon berättar situationer när hon blivit ledsen, ofta flera veckor efter att det hänt. Tex idag passerade vi en gata där hon blev ledsen en gång när hennes pappa gick åt ett annat håll och vi två fortsatte. ”Jag blev lessen pappa gick där”, säger hon och tittar på andra sidan gatan där Big Top gick vid det tillfället.

Det hon mest gillar att göra när vi är hemma är: bada med supermycket vatten, skum och leksaker (så att jag knappt får plats), måla med målarfärg, lyssna på Sjörövarfabbelåten, kolla på Lejonkungen, hjälpa till i köket, byta kläder, leka med gosedjur.

 

Snart slut

Om en vecka börjar jag jobba igen och jag känner mig så peppad. Precis som förra gången jag var mammaledig fick jag jobbångest efter 7 månader och försökte övertala maken att inte ta över så tidigt. Men så vid 9 månader så börjar något att hända. Nu när Minitoppen snart är 10 månader så är jag less. Så otroligt less.  Längtar efter att jobba. Längtar efter vuxenliv.

Morr

När jag nattade Sockertoppen i söndags berättade hon helt plötsligt att en pojke, vi kan kalla honom Fred, hade slagit henne i huvudet. (Fred är pojken som jag misstänker har något slags problem i ett tidigare inlägg.) Eftersom jag nu mer försöker följa en pedagogik som går ut på att fokusera på barnets känslor snarare än att i detta fallet säga ”Det var dumt gjort av Fred” så frågade jag om hur hon kände då och vad som hände sedan. Sockertoppen hade fått tröst av en av pedagogerna sa hon. Jag frågade vad hon trodde var anledningen till att Fred slogs. ”Han vill inte vara på dagis. Han vill vara hemma” svarade hon då. Väldigt sorgligt, speciellt med tanke på att han hämtas sist av alla barn typ.

Det gör lite ont i mig att min dotter har blivit slagen och gått och tänkt på det i tre dagar utan att berätta något (hon har inte varit på förskolan sedan Lucia i torsdags). Och det STÖR mig att inte pedagogen som tröstade Sockertoppen har berättat detta. Hon behöver inte säga vem som slog henne men ATT det hände.