Kurator

Vid ett par tillfällen under min infertilitetsresa har jag bivit erbjuden kontakt med kurator. Jag har alltid tackat nej. Vad kan en kurator hjälpa mig med? Att bli gravid och föda ett friskt barn? Knappast. Alltså har jag avfärdat det som meningslöst.

Men nu, efter denna upplevelse känns det som det kanske kan vara en idé. Överläkaren som opererade mig i fredags tog sig tid i söndags morse och kom förbi mitt rum på spontanbesök. Dvs ingen ordinarie rond. Han hade jobbat hela natten och var, som han uttryckte det lite dimmig i huvudet, men ville ändå titta förbi eftersom jag kanske hade frågor till den som sett vad som hände ochvarit med under operationen.

En sådan sympatisk läkare har jag aldrig träffat tror jag. Faktum är att han var den enda som verkade fatta att jag var ledsen under hela sjukhusvistelsen. Det var så skönt att höra honom säga att det är väldigt vanligt med skuldkänslor efter att ha varit nära att stryka med. Han sa i princip ordagrannt (vill skriva ner detta medan jag minns): Du ska absolut inte känna skuld för att du ville ha ett till barn. Även om det alltid i viss mån är egoistiskt att skaffa barn så var ju tanken även att ge ditt barn ett syskon. Något du gjorde för hennes skull också. Att det skulle sluta som det gjorde hade du ingen aning om. Det är kanske lätt för mig att säga, men rent rationellt finns ingen anledning till att inte försöka få ett barn igen. Du har varit med om ett stort trauma som kommerta tid att läka och jag tycker absout att du ska träffa en kurator så fort som möjligt.

Och jag litar på karln. Det han sa låter vettigt. Nu får det bli kurator.

Om hellomotti

Hello Motti är Sockertoppens mamma. Om IVF-guden vill kan det bli aktuellt med ett moderskap även till Sockertoppens lillasyskon. Väntar på att få starta syskonverkstaden för andra gången våren 2011. Fick missfall efter en FET i januari 2011. Skrapningen misslyckades och klanten till kirurg stack hål på livmodern. I slutet av april konstaterades att den nu har läkt. Jag ska använda sommaren till att "vila upp mig" och så blir det nya tag med FET i september. Vi har tre embryon i frysen. FET = Frozen embryo transfer = Tina upp ett embryo som blivit över från en tidigare provrörsbefruktning och sätta in det i livmodern. Men se det behövdes inte. 18 juli fick jag reda på att jag var gravid - UTAN HJÄLP!!! För första gången i mitt liv. I mitten på mars 2012 föddes Sockertoppens lillasyster. Jag kallar henne Minitoppen i bloggen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Kurator

  1. tudorienne skriver:

    Jag håller med honom, och fan vad bra att han tog sig tid och kom och sa det där till dig. Minst lika viktigt som att bli ihopsydd rätt tror jag. Du kunde inte hjälpa att det blev så där. Det skulle inte ha blivit så. Jag är så glad att du är på bättringsvägen.

  2. gullgossensmamma skriver:

    Å vilken BRA läkare – som inte bara ville se till att du blev sydd utan ville ta hand om HELA dig!
    Å vad bra att han sa det han sa – och på det sättet – för du kommer nog komma tillbaka till det så många gånger!!! Kurator – I like! (man kan ju alltid resa sig upp och gå om man inte gillar det…)

    kram!!!

  3. Maja Gräddnos skriver:

    JA. Mycket bra. Bearbeta medan det är färskt.
    KRAM

  4. Ariadne skriver:

    Klok läkare. Tur i oturen att det var just honom du fick träffa.

  5. Kapybaran skriver:

    Läka efter ett sån’t ingrepp handlar om så mycket mer än bara fysiska stygn.
    Testa kuratorn, vad är det värsta som kan hända?

    Och fasen, vad jag skulle komma och tvångskrama dig om jag bodde närmare. har bölat som en gris…. KRAM!

  6. hellomotti skriver:

    Tack snälla ni. Det betyder så mycket att ni är här och läser och kommenterar. KRAM!

  7. kattmamman skriver:

    Om du var på Sös kan jag verkligen rekommendera kvinnoklinikens kurator (om hon jobbar kvar?). Hon fattade verkligen vad barnlöshet betyder.

  8. tinsaynes skriver:

    Bra läkare och precis som de andra säger – smid medan upplevelsen är färskt i minne. Jag har en kompis som hade en jättejobbig första förlossning där hon nästan dog och hon var livrädd under sin andra graviditet. Livrädd. Man vet aldrig om och när den rädslan försvinner så bearbeta så mycket du kan. Stor kram tjejen, vill bara hålla om dig!

  9. Nylsa skriver:

    Skönt att du fick träffa en så vettig läkare! Jag tror han har rätt, kurator kan vara bra ibland.
    kram

  10. Johanna skriver:

    Men. Vad f-n. Det går verkligen aldrig bra i bloggar jag läser. Jag som skulle följa dig som lycklig berättelse…

    Att nästan dö suger. Man mår konstigt, känner sig konstig, får konstiga känslor och känner inte igen sig själv i månader efteråt. Jag är inte den som rusar från jobbet i tårar eller inte kommer för att jag inte orkade eller liknande, men de gånger jag haft en nästan-date med döden har jag agerat så.

    Så bered dig på en konstig tid. Även om man är gjord av stål kommer sådana här saker att skapa riktig oreda bland känslorna. Och de kommer dessutom skapa oreda bland känslorna hos din partner. Min erfarenhet är att det är värre att stå bredvid än att vara den som drabbas. Däremot är den som stod bredvid ofta stark tills man själv läkt ihop, vilket gör att man får någon slags backlash från sin partner när man väl börjar må bra själv.

    Jag rekommenderar därför varmt att tacka ja till kuratorn. Och kanske rekommendera din partner att göra samma sak.

    Sen hoppas jag att du kommer försöka igen, för du kommer inte dö av det. Det blir illa ibland. Det blir alldeles för illa på sätt som hade kunnat sluta med game over OM vården inte hade funnits där. Men när det verkligen gäller finns de, de gör rätt och det finns betydligt större marginaler än vad vi som upplever det tror. Men det är egentligen en fråga till senare, till när du landat efter det här.

  11. Ribbolita skriver:

    Stackars, stackars dig och så otroligt skönt att de upptäckte felet och att du kommer att bli bra nu. KRAM! Jag skriver som de andra. Klart du ska prata med en kurator – vad är det värsta som kan hända? Att du inte blir hjälpt? Om det inte blir som du befarar och du faktiskt känner att du får hjälp så är det ju värt chansningen. Så skulle jag tänka. Och du behöver inte fatta något beslut om syskon nu. Det är klart du inte är redo för det. Du måste bearbeta detta först. Bearbeta och krama din dotter och din karl!

  12. Uniflora skriver:

    Åh fina du. Kram KRAAAM!

    Testa kuratorn. Det är rätt skönt. Kram

  13. fertilitychallenged skriver:

    Så har jag också hittat hit. Till ett inferno. Och fan fan fan vad framför allt nollställd jag blev. Helvete!

    Men också jag tycker att det var en fantastisk läkare du fick, såna skulle de vara allihop. Och ibland kanske man mest av allt behöver någon som inte är nära som hjälper till att ”lyssna igenom” alla de där känslorna. Jag har aldrig nästan dött och jag vet inte alls hur jag skulle känna. Men det är en enorm livsupplevelse. Och absolut inte ditt fel.

  14. Ping: Svar på frågor | Hello Motti

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s