Vårdpersonal och empati

Kuratorn var bra. Det kändes skönt att prata av sig. Mycket av samtalet handlade konstigt nog om bemötandet på den avdelning jag var inlagd på. Jag var, och är, väldigt besviken på undersköterskorna och sjuksköterskorna som jobbade när jag var inlagd. Inte en jävel frågade hur jag mådde eller kände rent psykiskt efter det som hänt. Trots att avdelningen inte ens till hälften var belagd hände det inte en enda gång att någon kom in spontant, eller stannade kvar i mitt rum mer än de nödvändiga sekunder det tar att hälla upp ett glas vatten eller byta en nål i handen.

Jag kan inte fatta hur man kan jobba på en gynavdelning, där kvinnor med missfall, förlorade barn sent i graviditeten och bortopererade livmödrar på ännu fertila kvinnor och u name it i form av mänskliga trauman, vårdas utan att bry sig det minsta om själen.

När jag skrevs ut på söndagen började jag i ett skede gråta då jag pratade med läkaren. Då hör jag den oempatiska människan till sjuksköterska säga ”Men är du ledsen? Vad är du ledsen för”? Tack och lov hör jag mig själv säga ”För att jag och min man kämpar med provrörsbefruktningar för att få barn och för att jag just förlorade ett barn efter en sådan och för att jag samtidigt kunde ha dött på operationsbordet!”.

Tala om för mig hur fan man kan ha så svårt att sätta sig in i andras känslor? Det övergår mitt förstånd.

Detta påminner mig även om det Helga var med om när hon gjort flera fruktlösa IVF:er och kom fram till att nu var det över. Hon grät givetvis och en personal på IVF:kliniken sa något i stil med ”Nej men jag hade inte förstått att du kände att det var så viktigt att få barn” eller något i den stilen. Hon kanske var släkt med alla de inavlade syrrorna och uskorna på gynavdelningen jag låg inlagd på förra helgen?!

Annonser

Om hellomotti

Hello Motti är Sockertoppens mamma. Om IVF-guden vill kan det bli aktuellt med ett moderskap även till Sockertoppens lillasyskon. Väntar på att få starta syskonverkstaden för andra gången våren 2011. Fick missfall efter en FET i januari 2011. Skrapningen misslyckades och klanten till kirurg stack hål på livmodern. I slutet av april konstaterades att den nu har läkt. Jag ska använda sommaren till att "vila upp mig" och så blir det nya tag med FET i september. Vi har tre embryon i frysen. FET = Frozen embryo transfer = Tina upp ett embryo som blivit över från en tidigare provrörsbefruktning och sätta in det i livmodern. Men se det behövdes inte. 18 juli fick jag reda på att jag var gravid - UTAN HJÄLP!!! För första gången i mitt liv. I mitten på mars 2012 föddes Sockertoppens lillasyster. Jag kallar henne Minitoppen i bloggen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vårdpersonal och empati

  1. uniflora skriver:

    Jag känner igen det där. Från både vården och vänner&bekanta framförallt. Folk har svårt att förstå vikten i det de säger. Det är fruktansvärt och jag tycker inte det finns nån ursäkt för det. Man måste kunna tänka efter.

    Fick höra en kommentar på jobbet häromdagen. Min kollega hade just fått sitt andra barn. ”Per*, han kan han!” sa en annan kollega. Jag sjönk genom marken. Alla vid bordet vet precis vad jag gått igenom. Jag kan inte. Och jag tycker inte att det är en okej kommentar att säga någonsin. Inte ens om jag inte suttit vid bordet. För min kollega som fått barnet – han kunde eg inte – han fick hjälp för att kunna. Men det tänker inte nån på nånsin. Det är inte ok. Man får fan i mig börja ta ansvar!

    KRAM
    *fingerat namn

  2. Kapybaran skriver:

    Så korkat!
    Man förstår att de är utarbetade, stressade, avtrubbade…whatever, men ärligt, vad kostar det att stanna upp, lägga en hand på en medmänniska och bara visa att man ser honom/henne?

    Och vad gäller kommentaren…. gah. Strongt att du gav svar på tal!

    Kram du!

  3. Maja Gräddnos skriver:

    Strunt samma om de är utarbetade, stressade och avtrubbade. Man behöver inte ÄRLIGT engagera sig. Precis som jag inte alltid tycker att kunder som jag träffar har så särdeles lysande affärsidéer. Men då spelar man ju. Då spelar man och låtsas, för det ingår i yrkesrollen och i hur man behandlar patienter. Tycker jag. Jävla nötter!

  4. Tudorienne skriver:

    Bra att du hade sinnesnärvaro och sa det där. Jag hade nitat det jävla skåpet om jag hade varit med.

  5. Ribbolita skriver:

    Idioter och idioter till kollegor hos Uniflora också. Vad är det för fel på folk?!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s