Känslan nu

är att graviditeten är borta. Pust veck hej då finito. Jag känner mig helt ogravid. Inte trött på kvällarna och sugen på kaffe. FAN!

 

Funderar på att boka ett nytt vul i början på nästa vecka. I går var jag i 8+2. Samma dag som det sket sig sist. Vore skönt att kanske på måndag, i v 9+3 se om det lever….

Advertisements

Om hellomotti

Hello Motti är Sockertoppens mamma. Om IVF-guden vill kan det bli aktuellt med ett moderskap även till Sockertoppens lillasyskon. Väntar på att få starta syskonverkstaden för andra gången våren 2011. Fick missfall efter en FET i januari 2011. Skrapningen misslyckades och klanten till kirurg stack hål på livmodern. I slutet av april konstaterades att den nu har läkt. Jag ska använda sommaren till att "vila upp mig" och så blir det nya tag med FET i september. Vi har tre embryon i frysen. FET = Frozen embryo transfer = Tina upp ett embryo som blivit över från en tidigare provrörsbefruktning och sätta in det i livmodern. Men se det behövdes inte. 18 juli fick jag reda på att jag var gravid - UTAN HJÄLP!!! För första gången i mitt liv. I mitten på mars 2012 föddes Sockertoppens lillasyster. Jag kallar henne Minitoppen i bloggen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Känslan nu

  1. Tudorienne skriver:

    Hoppas så att din känsla är fel.

  2. Maja Gräddnos skriver:

    Men du… känslan kan man inte gå på. Oavsett hur lillskrutt mår därinne så skulle du ha ett högt HCG-värde. Snarare är det nog så att din kropp har vant sig lite vid gravidhormonerna och därför mår du annorlunda.
    Håller alla tummar som finns.

  3. nylsa skriver:

    Oj vad jag hoppas att du har fel. Jag tror inte alls att man alltid kan lita på känslan, men ett extra VUL är nog helt rätt så slipper du gå och fundera längre än nödvändigt.

  4. Erika skriver:

    Vägrar tro nått annat än att din kropp gillar att vara gravid och att det är därför symtomen försvunnit. Håller alla tummar å tår för att din känsla ska vara fel

  5. Queenstreet skriver:

    Känner igen känslan. Med dottern mådde jag apilla från vecka 5 till vecka 14, mina bröst var tokömma och jag var galet trött hela tiden. Den här gången – känner jag inget. Vi gjorde ett VUL i vecka 7+0 och fick höra hjärtat, men ändå tvivlar man. Vad som helst kan ju ha hänt sedan dess. Samtidigt finns där små halmstrån. Som att jag måste gå upp och pinka mitt i natten. Något jag ALDRIG gör annars. Eller det att jag är hungrigare än vanligt. Men annars. Annars räknar jag dagarna till tisdag då vi ska till läkaren för att få tid för första UL. Det blir någongång i vecka 12 eller 13. Idag räknar vi vecka 9+6. En hel evighet kvar alltså.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s